För ni som undrar vart jag är, så är jag i Frostkåge och ska bo här i ca 1,5 månad!

Har inte tillgång till dator så mkt, så inlägg kommer det att bli lite av dock...

Meeen, för ni som undrar vad jag gör här, så är jag på praktik på Nordh's Zoo i Skellefteå

med Mypan, kanonkul!

Så där hittar ni mig, titta gärna förbi ;D

Bye bye 4 now ...

Och det är att den e så satans dyr!

Men man tar sig råd,

för det e ju trots allt...

FEST I HELGEN!

 _______

Jag har alltid haft svårt för att blotta min själ och mina svagheter.

Jag har alltid kännt mig som den tredje personen i varje vänskapscirkel,

och därmed otillräcklig.

Och jag har alltid gjort allt för att folk runtomkring mig ska vara lyckliga,

för att jag trodde att det var det som krävdes för att bara få vara med!

Jag trodde att det var det enda sättet för mig att bli lycklig.

Men jag blev inte lyckligare för det, jag blev instängd och arg.

I slutet var jag så arg, att jag bara sket i allt, jag insåg att jag låtit

mig manipuleras, genom varje vänskap, jag insåg att min värld var falsk.

Så jag gav upp allt, och bestämde mig för att jag skulle börja om på nytt.

Så kom jag till Grans, och gick direkt in till samlingsrummet i mitt elevhem

och sa "Tjabba!" och så presenterade jag mig för de som satt i soffan.

Och det gick bra ett bra tag, men sedan brakade helvetet lös igen.

Det baktalades och käftades överallt, kompisar byttes hela tiden ut mot

nya, och intriger härjade. Återigen föll jag hårt, och tappade hela min tro

för mänskligheten.

Men så en dag befann jag mig i elevhem två (jag bodde i femman), där

inne var alla väldigt högljudda och glada, och alla verkade umgås med varandra,

som en grupp. Och när jag stod där inne hade jag tusentals tankar som flög

runt i huvudet på mig.

"Vart fan ska jag ta vägen?"

"Hur ska jag bete mig?"

"Ska jag säga något?"

"Vad kan jag göra, för att inte uppfattas som helt jävla fucked up störd?"

Jag var rädd, jävligt rädd.

Men så hörde jag en röst...

"Emma, kom och sätt dig här! Det finns plats här...flytta efter Åke"

Och då! Blev jag ännu mer skraj.

Vad ville den här människan mig egentligen?

Men ändå kände jag en lättnad, jag slapp stå upp och se ut som ett retard iaf.

Det var så det hela började!

Resten är ett äventyr som vi sitter och nöter när vi har förfester bara du och jag.

Men även ett äventyr som vi gärna berättar för andra på efterfester, då vi är som

mest sentimentala. Man skulle även kunna säga att vi är väldigt stolta över allt

som vi har gått igenom tillsammans, både de lyckliga stunderna och de olyckliga.

Och det är något att vara stolt över, för vi har lyckats övervinna alla utmaningar

vi blivit utsatta för och växt av dem, tillsammans!

Och du kan aldrig ana, hur glad jag blev när jag fick reda på att jag ska få tillbringa tre månader, tre underbara månader med dig, på världens bästa plats, Nordhs!

Och ännu gladare blev jag när Thomas bjöd ut sin nedervåning till oss! Så att vi får bo tillsammans än en gång.

Jag visste inte hur jag skulle göra mig av med all glädje jag fick, så jag har nu städat hela övervåningen på huset, kört ett yoga pass på en timme, och eftersom att det kändes som om jag kunde övervinna allt, for jag till och med ut och gick en långpromenad i skogen, i totalt mörker! Och du om någon vet hur mörkrädd och fantasifull jag är!

Jag kan inte tänka mig att göra någonting utan dig vid min sida, för med dig känns allting tryggt och säkert.

Jag kan vara mig själv utan att tänka efter!

Våran historia är inte färdigskriven ännu, och nu börjar ett nytt kapitel.

Och jag har inga tvivel på att det kommer att skrivas fler!

Snart är vi tillsammans igen, redo för ett nytt äventyr.

Käraste käraste My, det finns ingen annan som du! <´3

Han som inte är beredd att

resonera är trångsynt,

 han som inte kan är en idiot

 och han som inte vågar är en slav.

William Drummond.

Vad vill du vara?

Säg vad du vill, men den här killen är fan heavy!

Chorus:
Känns som om vår del av världen drabbats av en inflation
Skulle räcka med hälften av allt vi har ida’
Ser man allt i skiten som kommer så är det fan inte klokt
Men är det frågan om vår tillväxt då blir svaret ja
Känns som om vår del av världen drabbats av en inflation
Som om man har allt men ändå inte har det bra
Medan sanningen sitter ouppnåelig i sitt vita torn
Står vi näst på tur frågan är vem och vad vi har

Verse 1:
Dom halverar devalverar regerar med hjärnan
Dom vi serveras duperas med mera av en världsvan
Där inflation av orden inflation har känslor
Och inflation av mod följer på en inflation av människor
Som om livet tappat allt sitt eget värde
Vi offrar billigt en kontinent av tredje världen
Dem säger att det tredje världskriget e inte här än.
Om du tycker annorlunda sjung med mig och Herbert.

Chorus:
Känns som om vår del av världen drabbats av en inflation
Skulle räcka med hälften av allt vi har ida’
Ser man allt i skiten som kommer så e det fan inte klokt
Men är det frågan om vår tillväxt då blir svaret ja
Känns som om vår del av världen drabbats av en inflation
Som om man har allt men ändå inte har det bra
Medan sanningen sitter ouppnåelig i sitt vita torn
Står vi näst på tur frågan är vem och vad vi har

Verse 2:
Dom snackar lågkonjunktur, dom snackar inflation
Dom snackar aldrig någonting om vår situation
Dom sörjer Fannie Mae, dom sörjer Freddie Mac
Vi sörjer Isaac Hayes, Vi sörjer Bernie Mac

"I ain't scared of you motherfuckers, you don't understand"

Firar att ännu en bank blir stängd
Garvar åt konkursen och när börsen går omkull
Står jag där och sprutar konfetti ur din portfölj
Sen så börjar jag väl reflektera, över faktumet att allting är väl regisserat
Ni chockar folket med kris för att få dem med eran, chockterapi
för att bygga en pyramid
Ni snackar överreglering, ni snackar recession
Ni snackar jävligt avslappnat om depression
För enda sen kriserna på 20 och 30-talet
Så blir ni alltid räddade av skattebetalarna.

Chorus:
Känns som om vår del av världen drabbats av en inflation
Skulle räcka med hälften av allt vi har ida’
Ser man allt i skiten som kommer så är det fan inte klokt
Men är det frågan om vår tillväxt då blir svaret ja
Känns som om vår del av världen drabbats av en inflation
Som om man har allt men ändå inte har det bra
Medan sanningen sitter ouppnåelig i sitt vita torn
Står vi näst på tur frågan är vem och vad vi har

Verse 3:
(Vem vem)
Vem finns kvar o klandra
När vi har spelat ut oss mot varandra
(Vad vad)
Vad finns kvar o handla
När vi har köpt upp precis allting man kan
(Vem vem)
Vem e värd o offra när vi ska skära ner, blir det inte på vår bekostnad
(Vad vad)
Blixtar hagel åska
Ändå fortsätter vi bara låtsas som det regnade pengar
Känn hur det rämnar sen när du lämnar jordelivet
Står det skrivet att du måste lämna ensam
O du måste lämna allt du tjänat på din broder o kusiner inklusive rädda
När du gör upp räkenskaperna med skaparn eller skaparna
Handlar det inte om pengarna eller sakerna
Här finns inget vi kan sakna eller betala
Men när vi ligger nakna där i gravarna

Chorus:
Känns som om vår del av världen drabbats av en inflation
Skulle räcka med hälften av allt vi har ida’
Ser man allt i skiten som kommer så är det fan inte klokt
Men är det frågan om vår tillväxt då blir svaret ja
Känns som om vår del av världen drabbats av en inflation
Som om man har allt men ändå inte har det bra
Medan sanningen sitter ouppnåelig i sitt vita torn
Står vi näst på tur frågan är vem och vad vi har

_________________

It's da sweet sound that does it - Reggae

 

Truth always rests with the minority, and the minority is always stronger than the majority, because the minority is generally formed by those who really have an opinion, while the strength of a majority is illusory, formed by the gangs who have no opinion - and who, therefore, in the next instant (when it is evident that

the minority is the stronger) assume its opinion ... while Truth again reverts to a new minority.

Soren Kierkegaard.

___________________________

Ganska sant eyy?

Tycker jag iaf!

Problemet är bara, att så många vill förbli neutrala.

Vara blott en dominobricka, som faller för den makthavande handen.

Jag har valt att inte bli sådan, jag väljer att vara det jag aldrig skulle ha vågat vara

om jag inte hade funnit detta kryphål i systemet, om jag inte funnit min röst.

Jag väljer att leva med ett mål större än villa, volvo och snorungar.

Jag säger inte att det kanske inte existerar någonstans längs vägen, men det är inte något jag siktar på.

Jag vet, att jag inte är cut-out för att göra något större för mänskligheten, därför

tänker jag göra stora saker för individen, även om de kan verka små i någon annans ögon.

Jag kan inte tänka mig att leva på något annat vis!

Jag vill inte tro att jag kom till världen bara för att! Jag tänker skapa mig själv ett syfte.

That's it!

Vad du gör är din ensak, slutsatsen är densamma. Jordens undergång.

Hur lång tid har vi egentligen på oss?