Vaknade inatt av att jag kände lukten av rök.

När jag öppnade ögonen var mitt rum fullt av en tjock dimma.

Jag försökte röra mig, försökte fly.

Men den välldiga hettan höll mig kvar, som fastklistrad i min säng.

Jag kunde se min bröstkorg häva sig, men det fanns inget syre att andas in.

Jag försökte skrika men inget ljud kunde höras, som om jag var paralyserad.

Hela kroppen började att stickas, vrida sig i smärtan av elden som härjade.

Och så vaknade jag.

Att jag drömt var för mig då en självklarhet.

Men när jag skulle vända mig för att kolla på klockan, blev det evident att jag fortfarande inte kunde röra mig.

Och lukten av rök satt fortfarande kvar i mina näsborrar.

Just bredvid min garderob så började en mörk fläck att växa, expandera i form att en tjock svart rök.

Ur denna rök steg han fram, mannen i svart kappa.

Mannen i svart kappa som jag så många gånger tidigare sett, och som så många gånger fått mig till att falla.

Han stod där och tittade på mig med sina djupa ögon.

Efter ett tag bestämde jag mig för att visa honom att jag inte alls ville ha något med honom att göra, ville visa för honom att jag inte accepterade att han involverade sig i mitt liv.

Så av någon anledning, så räckte jag ut mitt långfinger och med mitt första riktiga andetag på länge väste jag ut ett "Fuck you."

Hans ansikte rörde nu sig och formade en hånflin.

Han försvann.

Jag låg kvar där i sängen, väntandes.

Väntandes på att jag skulle få vakna upp ur denna ännu en mardröm.

Men inget hände under en lång tid, till slut förstod jag varför.

Jag var redan vaken.

-

"I wanna have the same last dream again,

the one where I wake up and I'm alive"

Det är en rad ur en av många väldigt bra låtar av Angels and Airwaves.

Så varför valde jag just den raden?

För att det stämmer, det är precis vad jag vill.

Verkligheten har börjat hinna ifatt mig igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I think I need to get myself  locked up. Confined to solitude. Away from this world and it's chaos.   Wouldn't that be nice? ...

I can hear something lurking, dont really know what it is though. But it feels kinda desensitized, empty in some fashion. It has done for a while now, but I haven't really been able to figure out what it is yet. It feels like if I did figu...

I miss the comfort of spontaneity. Back then, nothing was impossible. And now, most of it all is. Even the most simplest of things. They can't be done, can't be implemented. It's total Bullshit,that's what I say. I hate that time has made...

Maybe you aren't there, yet you exist. The line between real and unreal isn't what it used to be. I see you everywhere, making my continuality consistant. Making my space undefendable. Making my space a viscious place. It sets me to longter...

I get put in a corner. I feel quite safe there. It overlooks the whole room, my spot. Everything seems to have a continuing calm pattern. The sounds and the movements. 15 people sitting still, 3 people moving randomly, yet not. They move ...