Det har blivit mycket kodning på senaste tiden, nåväl här iaf. Irl? Not so much.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag tycker att allt okey.

Men det är jag ju ganska duktig på, ljuga alltså.

Så vad händer när jag försöker undvika det här impuls beteendet jag har?

Jag säger sanningen, men blir alldeles för ofta nedröstad. Figures.

Det är alltid något, det är alltid något överallt.

Förutom de dagar jag är hemma, föräldrarna på jobbet, brorsan vid datorn.

Ensam i mitt rum med mina djur. Det är lugnt, det är bara dit jag kan fly.

Det är de gånger jag tvingas lämna min fristad saker sker.

Till och med att gå ut ur rummet för att käka är en börda, ett skäl till frustration.

Vill bort från all ignorans nu. Kanske är det dags att säga hejdå till er, och hej till nya ansikten?

KILL YOURSELF, ALL THE COOL KIDS ARE DOING IT.