Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, än mindre vad jag ska ta mig till.

Det var ju dags att bli seriös eller hur? Det sa jag för länge sedan.

Eller ja, ett halvår sedan iaf. Men ett halvår med det här börjar tära.

Det är det man kallar frustration på ett vis eller det andra. Japp!

Allt för att man ska vara seriös. Eller mja, ska vara är egentligen inte

rätt ord, vill vara seriös är rätt ord. Det var ju dags, jag var ju less

på flängandet, men flängande är ju alltid något i jämförelse med ingenting.

Men frågan är ju hur man bär sig åt.. det är ju inte så att jag kan kirra

det här själv, det är ju bara pinsamt. Och min livlina har jag ju redan

använt för sista gången. Cheeses vilken knipa, jag bor ju fan i skogen!

Vad  ska man göra åt saken här? Jag har ju som knappt någon erfarenhet

av att vara seriös, det skrämmer mig ju faktiskt en aning på köpet.

Men jag anatar att även det här handlar om att satsa?

Baaaaaah. This drives me nuts.