Konstigt hur en människa kan förändras, eey?

Och det är bara du själv som vet den blottade sanningen.

Ingenting kan förändras komplett, men det kan bli till din fördel.

Även om du ibland känner att du borde bry dig, så orkar du inte.

Jamena.. varför skulle du, så länge du är nöjd?

Du försökte allt du kunde på ena fronten, men förlorade.

Så varför ge upp helt och hållet, när du kan ge dig på något som faktiskt är värt att kämpa för? Mja, helt så är det ju inte.

Alla år är värda att kämpa för, iaf ge dem en ärlig chans. De är dom värda.

Men vad ska man göra när avfarten lockar en mer, än vad raka vägen frammåt gör?

Visst, raka vägen frammåt kan innehålla ett par överaskningar, det kan finnas en vacker oas, men å andra sidan kanske du bara måste fortsätta vandra genom en tidlös öken.

Så när avfarten visar sig, med en skylt i pompa och ståt och kallar dig.. "Välkommen"! Vad ska man egentligen förväntas välja?

Ska man satsa på något som kan vara en skenbar oas, eller dra sitt säkra kort och göra det som känns bäst för stunden och satsa?

Well, thats what keeps me pussled this night, anyways.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I think I need to get myself  locked up. Confined to solitude. Away from this world and it's chaos.   Wouldn't that be nice? ...

I can hear something lurking, dont really know what it is though. But it feels kinda desensitized, empty in some fashion. It has done for a while now, but I haven't really been able to figure out what it is yet. It feels like if I did figu...

I miss the comfort of spontaneity. Back then, nothing was impossible. And now, most of it all is. Even the most simplest of things. They can't be done, can't be implemented. It's total Bullshit,that's what I say. I hate that time has made...

Maybe you aren't there, yet you exist. The line between real and unreal isn't what it used to be. I see you everywhere, making my continuality consistant. Making my space undefendable. Making my space a viscious place. It sets me to longter...

I get put in a corner. I feel quite safe there. It overlooks the whole room, my spot. Everything seems to have a continuing calm pattern. The sounds and the movements. 15 people sitting still, 3 people moving randomly, yet not. They move ...